Gör som amerikanska advokater och använd dig av forensisk neuropsykologi. Detta behövs långt oftare än rättspsykiatri och är aktuellt för båda brottmål och civilmål.
Var bland de första advokater i Sverige och ha ett försprång framför dina kollegor!

Program
17.00 - 17.15       Välkommen och mingel med dryck och mat
17.15 - 17.45       Forensisk neuropsykologi – vad är det? Behövs det när vi har rättspsykiatri?
17.45 - 18.00       Paus
18.00 - 18.30       Fallpresentationer från verkligheten och diskussion
18.30                    Slut och eftermingel för den som önskar
Presentatörer:      Hanna Ljung, neuropsykolog & doktor i neurovetenskap och Arne Reimers, läkare & doktor i klinisk farmakologi

När: Torsdag 1 oktober från kl. 17.00
Var: Hotel Duxiana, Mäster Johansgatan 1, 211 21 Malmö
Avgiftsfritt.
OBS: Antal platser är begränsat p.g.a. covid-19. Säkra din plats vid att anmäla dig på denna sida eller på tfn 0709 68 75 59.

Vil du veta mer redan nu? Klicka här!
​
Hjärtligt välkommen!
Hanna Ljung & Arne Reimers

I Sverige genomgår idag ca. 1300 personer årligen en paragraf 7-undersökning, en s.k. ”liten sinnesundersökning”. En paragraf 7-undersökning är ett ca. en timme långt samtal där en psykiater bedömer huruvida den tilltalade personen kan ha lidit av en allvarlig psykisk störning när brottet begicks och om personen bedöms ha behov av rättspsykiatrisk vård. En sådan bedömning är alltid subjektiv. De flesta som begår brott har dock inte en allvarlig psykisk störning. De som har det (omkring 500 personer årligen) remitteras vidare till en omfattande rättspsykiatrisk undersökning.
​
Å andra sidan är det väsentligen större risk för att personer som begår brott kan ha varit kognitivt påverkade när brotthandlingen begicks, t.ex. av grav minnesstörning, nedsatt impulskontroll, personlighetsförändring, mental utvecklingsstörning m.m. Dessa tillstånd kan vara en följd av sjukdom eller av läkemedelsbehandling, men de kan också vara konsekvensen av en skada eller onormal utveckling av hjärnan. Dessa tillstånd är vanliga (!) och kan potentiellt drabba 2 500 000 personer i Sverige. En psykiater är INTE utbildad till att diagnosticera eller bedöma dessa tillstånd.
 
Forensisk neuropsykologi – det mest precisa sättet att mäta din klients intellektuella förmåga

Forensisk neuropsykologi är en disciplin som majoriteten av advokater, åklagare och domare i Sverige inte är bekanta med. Jag menar att detta under de närmaste åren kommer att förändras. Det svenska rättsväsendet kan och bör inte längre ignorera det vetenskapliga område som är vedertagen praxis inom juridiken i USA.

Forensisk neuropsykologi är det tvärvetenskapliga området mellan neuropsykologi, neurologi, psykiatri och juridik. En forensisk neuropsykolog måste förstå och ha erfarenhet inom samtliga ovanstående discipliner, men sin mest djupgående kunskap har den forensiska neuropsykologen inom sin egen vetenskap, nämligen neuropsykologin. Neuropsykologin studerar sambandet mellan hjärnan och kognition (den högre tankeförmågan som är unik för människan), beteende och psykiska funktioner. En neuropsykolog är en legitimerad psykolog som har vidareutbildat sig med specialistkompetens inom detta område. Neuropsykologen kartlägger och förklarar hur olika sjukdomstillstånd, hjärnskador och läkemedel påverkar en persons tankeförmåga och agerande.

I USA har forensisk neuropsykologi varit en del av och använts inom rättssystemet sedan 1960-talet och är i skrivande stund en obligatorisk del i många rättsprocesser. Enligt American Psychology Association (APA) är några av de vanligaste frågeställningarna för en forensisk neuropsykolog följande:

• Bedömning av huruvida en person som har begått ett brott (eller som har utsatts för ett brott) är kognitivt och beteendemässigt kapabel att förstå konsekvenserna av brottshandlingen
• Bedömning och kvantifiering av hur hjärnavvikelser är relaterade till och förklarar en specifik händelse, brott eller uppkomst av skada
• Bedömning av huruvida en person har varit påverkad av biverkningar från läkemedel eller annan neurotoxisk exponering som kan förklara brottshandlingen
• Bedömning av intelligens (IQ) hos en person som har begått ett brott eller utsatts för ett brott
• Bedömning av huruvida en person som har ingått ett juridiskt bindande kontrakt är kapabel att förstå konsekvenserna av detta
• Granska medicinska sakkunnigutlåtanden inklusive rättspsykiatriska utlåtanden
• Bedömning av en persons förmåga att vittna eller att höras under ed

Men – kanske du tänker – gör inte en psykiater just detta? Svaret på denna fråga är nej. En neuropsykolog mäter objektivt hur bra en individs hjärna fungerar, alltså vad en person kan - medan en psykiater bedömer vad en person har. Neuropsykologen kan mäta individens stabila och tidigare (alltså innan en händelse) intellekt samt dennes aktuella, temporära, kognitiva tillstånd såsom konfusion, minnesnedsättning, konsekvenstänkande, impulskontrollförlust m.m. En skicklig forensisk neuropsykolog gör alltid en bedömning av huruvida personen simulerar sitt tillstånd. Ingenting av detta är en psykiater utbildad till eller har kunskap eller lov att göra (se figur). 

Många rättsfall vinns eller förloras tack vare ett expertutlåtande eller sakkunnigutlåtande. Möjligheterna att bedöma en persons förståelse för det brott som har begåtts och dennes uppsåt är oändligt mycket större och mer precisa med en forensisk neuropsykologisk undersökning än med en rättspsykiatrisk evaluering och omfattar mångfaldigt många fler personer.
​
Jag hoppas att denna text har fått dig att förstå betydelsen och användningen av forensisk neuropsykologi. Det bör vara en obligatorisk del av rättsprocessen när det finns anledning att misstänka att en persons hjärna inte fungerar normalt och denne därför inte bör dömas som vilken kapabel person som helst. I mina kommande blogginlägg kommer jag mer detaljerat beskriva, med exempel från litteraturen och från min egen verksamhet, när och hur forensisk neuropsykologi kan spela en avgörande roll.