Kolesterolsänkande läkemedel (statiner) - ett hot mot hjärnan?

Arne Reimers, dr. med. dr. philos

Kolesterolsänkande läkemedel (statiner) förskrivs för att man tror att de minskar risken för stroke och hjärtinfarkt. Det har dock länge varit känt att statiner är långt mindre effektiva än vad de flesta läkare tror, t.ex.:

- ingen av de sex största patientstudierna med statiner visade någon minskning av dödligheten under de första 12 månaderna
- även efter flera år inträffade bara 8 % färre dödsfall i grupperna som fick en statin än i grupperna som fick placebo (46 % jämfört med 54 %)

Det är inte så imponerande. Så varför fick ungefär 1 miljon svenskar förskrivit en statin i 2019? En förklaring kan vara att läkemedelsföretag gärna pratar om reduktion av relativ risk istället för absolut risk. Låt mig förklara detta: om 5 av 100 personer kommer att dö av sjukdom X inom 5 år, är den absoluta risken att dö av denna sjukdom 5 %. Om man ger dessa 100 personer ett läkemedel och bara 4 av dem dör av sjukdom X inom 5 år är den absoluta risken reducerad till 4 %, vilket är lägre än 5 %, men inte mycket lägre: den absoluta risken att dö inom 5 år har minskats med bara 1 %. Den relativa riskreduktionen är dock 20 % eftersom skillnaden mellan 5 och 4 är 1, och 1 är 20 % av 5. Och på just detta sätt (20 % riskreduktion istället för 1 %) presenteras statiner för läkare och offentligheten.

En analys av de 10 största statinstudierna med totalt 70 388 personer som hade högt kolesterol men som ännu inte hade haft stroke eller hjärtinfarkt fann att dödligheten efter 4 år var 5,1 % för de som blev behandlad med en statin och 5,7 % för de som fick placebo [1]. Den absolute risken för att dö inom 4 år blev alltså reducerad med endast 0,6 procent. Detta är en nedslående dålig behandlingseffekt. Man kan med de samma talen också räkna ut att för att undvika 1 dödsfall måste 167 personer ta en statin i 4 år. Observera att 166 av dessa 167 personer inte kommer att ha någon nytta alls av denna behandling, men att dessa 166 personer kan få alla biverkningar. Och biverkningar finns det många av.

Den mest kända biverkningen av statiner är muskelsmärtor. Statiner kan dock också påverka hjärnan och dess funktioner. Kolesterol finns i blodet av en anledning – det är ett viktigt ämne för kroppen som använder kolesterol bland annat som utgångspunkt för att tillverka hormoner. Nervcellerna i hjärnan producerar kolesterol till sina cellväggar och andra ändamål, och statiner hämmar detta. Det kan leda till att hjärncellerna fungerar sämre. I den europeiska biverkningsdatabasen Eudravigilance finns nästan 8 000 fall där atorvastatin (t.ex. Lipitor®) bevisat eller misstänkt har utlöst olika neurologiska biverkningar i hjärnan, bland annat komplett minnesförlust (amnesi) [2]. Det är viktigt att veta att bara 1 – 10 % av alla biverkningar rapporteras in, så i verkligheten är förekomsten nog 80 000 - 800 000 fall. En vetenskaplig artikel listar kognitiva svårigheter, amnesi, konfusion, försämrat minne och även hallucinationer som vanliga biverkningar av atorvastatin och simvastatin [3]. En annan artikel berättar om 143 patienter som stoppade statinbehandlingen. 128 av dem upplevde en förbättring av reducerade kognitiva funktioner, ibland efter bara ett par dagar. Hos några patienter med demens eller Alzheimer blev denna diagnos borttagen [4].

Detta illustrerar att läkemedel som används av många kan påverka kognitiva färdigheter på ett negativt sätt.

Referenser
1. Brugts JJ et al. BMJ. 2009;338:b2376.
2. Eudravigilance. http://www.adrreports.eu
3. Sahebzamani FM et al., J Pharmacovigilance 2014, 2:4
4. Evans MA & Golomb BA. Pharmacotherapy 2009;29(7):800-11